Det här är en sång som farmors bror Erik Söderberg skrev när han gjorde värnplikten vid I 21 i Eksjö 1926:
En morgon jag gångar till värdshuset
bort, en strålande vårdag när solen sken
klar, och fåglarna sjöngo så härligt i
skogen, och jorden var klädd i en vårmakt
grön.På värdshuset låg en kobojs nyss
skjuten på pannan sen döden sin prägel här
satt, han viskade sakta fast rösten var
bruten han andades tungt och hans stämma
var matt.Jag ägde ett hem och en älskade
moder en syster jag hade så huld och så god,
jag lämnade dem båda och reste från
hemmet, och nu måste jag dö, så långt
från dem skilda.Jag lämnade dem båda, jag reste från
hemmet, och styrde kosan till västern
hitåt, jag började supa och även att spela
blev skjuten i bröstet mitt liv är snart
slut.Men ingen har jag så kär som min
moder, och bringa en hälsning till henne
min vän, säg att hon ej gråter ty vi
skola åter, en gång bakom dödsfloden
råkas igen.Kan någon mig bringa ett bud till
min moder, en hälsning den sista till
syster så god, bed att de förlåter vad
jag mot dem brutit, ty aldrig i livet
de skåda mig får.Kan någon mig bringa ett glas med
friskt vatten, att svalka min tunga
den bränner som glöd, jag svarar och
skyndar att hämta friskt vatten, men
när jag kom åter var kobojsen död.Nu frigjort åt anden från jordiska banden
sig svingar dit upp till det härliga landet
Så göm mig i mullen där uppe på
kullen där kobojsen dog för en mördares hand.Eksjö den 3 mars 1926
40 Söderberg 8 komp.
Endast 14 dagar kvar
